10:42:00
Hur barnlöshet och saknad känns.
Allting brast för Malin när diakonen tände ljus och frågade hur hon mådde. Samtalet varade i en och en halv timme. Sen åkte hon hem med bussen. Malin la sig i soffan. Hon lät sig själv vara ledsen och släppte ut alla känslor hon känt. Hon tänkte på vad diakonen sagt. Att det är okej att inte orka. Det är ok att vara ledsen. Det är okej att inte orka hjälpa andra ibland. Man kan säga nej ibland. Malin skrev ett sms till Jörgen. " idag vill jag fika med min älskling på stan" Det var en sån dag. En äta vad man vill dag. På parkeringen på stan berättade Malin allt vad som hon kommit fram till under dagen. Fortfarande var barnlängtan det jobbigaste. Det fanns plats i hjärtat som var tomt efter hennes farmor och pappa i himlen. Den platsen ville hon fylla med kärlek till ett barn. Kanske var det de som gjort hennes längtan efter barn svårare nu. - Ibland känner jag fortfarande att du borde få vara med någon. Någon som kan ge dig barn. Det är ju ingen som vill hjälpa. Alla andra sätt vill jag ju inte.Utbrast Malin mellan tårar och rinnande näsa. - Men jag gör ju mitt bästa för att hjälpa!? Sa Jörgen i ett försök att vara rolig. Malin skrattade och grät samtidigt. - Men om vi ändå fått en chans på IVF. Din mamma gör det inte lättare heller med sitt prat om barnbarn. Jag får dåligt samvete att jag inte är beredd att göra äggdonation eller så. - Ärligt, vill du inte ha barn? Frågade Malin - Inte lika mycket som dig. Jag kan tänka mig barn, jag kan tänka mig vara utan barn. Men ska jag ha barn ska det vara med RÄTT kvinna! Sa Jörgen och tittade på sin gråtande fästmö. Och den kvinnan skulle vara den här? Sa Malin och skratt/grät igen. Det var sånt här som var anledningen till att hon älskade Jörgen. Trotts allt annat som vart förut.