01:40:27
Tankar i natten.
Jag kom nyss på saker jag ville skriva. När jag skulle sova. Men nu när jag väl tagit upp mobilen igen minns jag inte orden som surrade i mitt huvud. De om framtiden. Men jag ska försöka komma ihåg lite vad det var jag tänkte på. Så kanske jag äntligen kan sova och vakna till en förhoppningsvis bra dag ❤
Jag vet att jag i alla fall tänkte på utredningen som vi börjat med. Jag tänkte på alla människor omkring som försökt stöttat. Alla som sagt sitt, de som utan att tänka på det sagt vad de tycker man ska känna eller inte. Nu i natten så gör det mig upprörd men oxå rörd, de olika reaktioner jag fått på min ev infertilitet.
Jag är upprörd för att varför ska någon annans åsikter och tankar ens påverka? Det finns bara en som vet till 100% hur jag känner, det är jag själv. Jag har insett att tidigare har jag nästan vart förbannad. Jag har vart förbannad att andra sagt att äggdonation är okej. Att det kommer kännas precis som ens egna barn osv. Alltså hur FN vet någon det? De vet inte hur jag kommer känna? Sen många som sagt det har själva inte ens haft problem att få egna barn. Så dem kan omöjligt veta hur det känns att kanske inte kunna det.
Det jag vill ha sagt är att det är för mycket tyckande hit och dit. Låt människor få känna sina känslor ibland. Utan att värdera.
Jag har velat känna att jag får vara ledsen utan att någon försöker säga att det är okej. Att bara få känna att allt är piss och att någon förstår de.. Att det får vara så. För att sen kunna släppa det och gå vidare
Men när någon sagt hur bra äggdonation är så har jag velat skrika håll käften! Om det är så jävla bra gör det själv... jag vet att det är i all välmening. Men ibland vill man bara få ha sina känslor