23:35:00
nå ut
Det gör mig ledsen att jag än inte skapat ett sätt att nå ut till andra. Jag har mycket tankar många borde läsa och få ta del av. Saker som sker i världen, i sverige, ja dem är hemska, tragiska och sorgliga. Helt sjukt.
Men det hemskaste är nog ändå att även fast läget är som det är, fast människor ser det, fast dem pratar hur illa det är. Så är människor handligsförlamade, vissa även fast i sitt synsätt. Allt ska vara som det i deras lilla värld alltid sett ut. Men faktum är livet ändras. Det kan komma krig, någon kan dö i ens närhet, hela ens liv kan rasa. Man kan förlora hem, jobb och alla pengar. Man kan förlora sin käraste skatt, sina barn. Man kan ha sett någon dödas, man kan blivit våldtagen, man kan blivit slagen sen man var liten, nedtryckt. Hur skulle du reagera om något av detta hände dig? Eller kanske flera av nämda saker?
Jo antagligen inte som en ängel. Du skulle må skit och du skulle antagligen inte tänka som andra just då. Du skulle ha kris kanske, en kris som kommer smygandes. Du kanske tror du klarar dig bra, sen rasar allt. Faktum är att inga superhjältar finns. Tror du själv dig vara en, kolla dig i spegeln igen. Faktum är att ingen är det. Ingen kan stänga in sina känslor föralltid. En dag kommer det. Jag själv hade en kris, den kom smygandes 5 månader efter jag förlorar min pappa. Jag reagerade inte logiskt!! Allt fick Jörgen ut för. Han var bokstavligen en idiot enligt min förvirrade hjärna. Jag hade miljoner tankar och känslor. Jag letade fel på vår relation hela tiden. Tvång.Jag vaknade och jag la mig med ångest.Mitt liv var skit. Det tog mig 20 terapitimmar med M för att bli lite människa igen. 20 timmar! Hon bokstavligen ställde krav att jag var tvungen att äta och sova. (Då jag inte ens gjorde det i höstas knappt.) Så jag ens kunde rodda bland mina alla tankar. Då kunde jag bearbeta och fokusera på vad som var fel. Felet var inte Jörgen så mycket, utan sorg efter pappa, sorg pga barnlängtan. Kort ja sorg efter olika förluster i mitt liv. Jag vet hur det är. Man reagerar inte logiskt.
Faktum är att de flesta av alla dessa människor som kommer hit av flyktingarna, har vart med om stora förluster.De reagera inte som normalt. De har eller kommer kanske råka ut för kris. Dem rår inte alltid för hur dem reagerar. De har ju förlorat sin identitet, sitt hemland. Kanske deras familj. Så om du inte har en aning om hur en livskris känns....då tycker jag du ska 1. Vara tyst om du inte ens vill försöka förstå2. Försöka sätta dig in i hur en annan människa kan känna, fråga, åk och träffa människor, volontärarbeta 3. Visa respekt att alla inte är som du. Du har rätt till åsikter, även den andra människan du föraktar har även rätt till sina känslor. Istället för förakt, försök förstå, fråga varför.visa en annan väg, men visa inte förakt-det kommer tillbaka som en spegel mot dig själv.
Jag tänker på att mig tog det 20 timmar....men många av flyktingarna kanske behöver massor av timmar terapi med tanke på allt de vart med om....dem har kanske oxå missat det väsentliga i att må bra, nämligen mat och sömn. De flesta har varken sovit eller ätit tillräckligt mycket.skulle du kunna sova mitt i ett krig eller om du vart på resande fot en månad? Tänk dig jetlag . Tusen....för det är ju som ett stort jetlag. Tänk dålig sömn, annan tidszoon, dåligt med mat, nytt land, ny kultur, nytt språk...försök att tänka logiskt efter det... du kommer troligtvis vara lite förvirrad. Det är jag utan mat och sömn. Det tror jag även de flesta kan hålla med om. Man fungerar inte utan mat/sömn. Det kan skapa förvirring. Som sagt. Tänkt stort jetlag+ en livskris....
Tänk på det innan ni dömmer.
hat föder hat
kärlek föder kärlek
så enkelt är det!
Jag är trött på debatten om hur många flyktingar som ska tas in, trött på debatter om politik, trött på debatter om hur dåligt det är just nu med alla flyktingar som kommer.
1. Dem är här. Dem är människor som dig själv, gör det bästa av det istället för gnälla
2. Man kan i alla fall göra något. Kanske det lilla skapar förändring.
Jag lärde ut lite svenska, gav omtanke och kärlek. Vad har du gjort för att hjälpa situationen?
Jag ville inte leva, men att hjälpa andra fick en att inse att man har det bra. De fick mig att läka.Det fick mig att ta mig ut igen i verkligheten.