11:48:00
2 Juni
Jag har mycket funderingar såhär. Jag tror jag ska dela upp dem. Vi får se.
I alla fall för ett tag sen så fick jag ju äntligen diagnosen ADD. Vilket jag är glad för. Så jag har börjat med medicin. Något jag vart kluven till. Men jag tycker medicinen hjälper än så länge. 😀
Men jag är glad att jag får hjälp nu. Jag har mycket tankar om barn, jag kommer nog aldrig släppa det helt. Min önskan att bli gravid själv. Mitt hopp. Men jag är trygg ändå ibland, med mitt val med äggdonation. DET SOM SKER SKER. Men mitt huvud kan aldrig sluta tänka.
I skrivande stund så har jag åter igen inte haft mens. Vilket får min hjärna att gå på högvarv. Min läkares ord att mina hormoner inte "skyddar mot graviditet" ekar. Beror det på någon dags glömd medicinering? I DONT KNOW. Men jag stör mig på att min läkare fast hon säger jag inte kan bli gravid, för mer än ett års sen nu frågade om jag kollat jag var gravid när mensen inte kom. Hon satte griller i huvudet. Jag MENAR för det berodde säkert på glömd medicin.
Men nu är jag där igen.
Trött
Småmullig
Ingen mens
Illamående
Tydligen känslig oxå. Igår grät jag för ingenting
Jag vet att det säkert är beroende av medicinen.
Men grät för att Jörgen sa att jag kunde avsluta projekt och inte börja nya. Att vi ska spara pengar (rimligt när jag ska plugga i höst) det var ju något att gråta för? Jag sa att du stoppar min kreativitet osv 😂 alltså snälla. Det handlade inte om de och bad om ursäkt. Men var tvungen att lämna rummet då jag var frustrerad.
Illamåendet kan bero på concerta. MEN jag håller på att spy för dofter? Som kattmat...aldrig förut. Men det luktar ju skitäckligt nu? Alltså så känslig?
Men vad jag önskar det var beroende av annat. Att jag blivit gravid.
Våga hata infertilitet. 😣