22:22:00
mina syskon och mamma Linda
Jag saknar er, min familj. Jag känner mig ledsen ganska ofta över det faktum att det verkar som jag slutat existera för er.
Jag har haft tuffa år, jag har haft det rörigt. Men jag försökte vad jag kunde att i alla fall hälsa på ibland. Sen att ringa osv. Jag kunde vart bättre på att höra av mig. Jag känner ofta att allt är mitt fel. Att jag inte ringt, att jag inte hört av mig tillräckligt. Men jag älskar er... jag saknar er. Hela hösten har jag väntat på att någon av er ska tänka på mig, ringa, fråga hur det är.
Jag orkade inte vara förstående. Jag ville få vara jag och ha mina känslor oxå. Utan att sen känna att jag inte var accepterad sen. Men det enda jag känt att jag gjort fel. Jag borde ha ringt, jag borde orkat ta tag i saker, som jag inte ens tidigare klarat. ( säga ifrån) men jag var i sorg. Så ingen borde förvänta sig det av mig. Att jag mitt i en sorg skulle kunna bli den person ni önskade av mig. Ingen är sig själv i sorg. Jag är inte dum, jag är en så extremt känslig person så jag kan förstå hur ni kände. Jag lät er vara upprörda på mig. Få ut era känslor. Men jag förlät. Frågan är, har ni förlåtit mig? Har ni försökt förstå vad jag kände?
Jag fick ångest, jag fick akut chock/ depression i mitten av Augusti. Som gjorde att jag inte kunde äta, sova.Jag gick ner några kilon snabbt. Så dåligt mådde jag. Men jag ville vara stark för er och mig själv. Jag försökte göra mitt bästa i Aprill.Men allt jag gjorde vart fel kändes det som. ..
tillslut så kom allt ikapp i Augusti och resten av året. Jag kände att nu mer än tidigare behövde jag er. Bara att få vara. Jag började må dåligt och ville bara umgås. Men ni ville inte träffa mig. Senare några veckor efter så skulle vi ses, men jag fick inte veta när. I mitt huvud var det kaose. Så planering behövde vara övertydlig. Alltså man kan ju få förhinder... men det var ju inte så att ni hörde av er och sa en annan tid att ses. Eller någon exakt tid/dag. Jag var ledsen men släppte då allt och kämpade med mitt dåliga mående.
Vid jul skrev jag och frågade om ni ville ses. Jag ville inte tränga mig på, så skrev bara.Jag hade köpt några små grejer bara för att jag gillar julklappshopping och tänkte på er. Men ingen har hört av sig än.. ( Mitten av Mars) Det gör mig ledsen. För jag undrar om jag verkligen vart så hemsk.... och jag saknar er. Men jag önskar att ni oxå saknade mig...och iaf ville höra av er...😭